biologisk mångfald · ekosystemtjänster · jordhälsa · klimat · kolinlagring · livsmedelsförsörjning · markorganismer

FN om jordhälsa: ”Att fortsätta som vanligt är inte ett alternativ”

Vi måste arbeta betydligt mer aktivt med jordhälsa om vi ska klara målet att ingen ska behöva gå hungrig i världen. Det är slutsatsen efter att FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO i veckan hållit ett fyra dagar långt symposium om matjordens biologiska mångfald.

Under avslutningsceremonin på Earth Day den 22 april, förklarade professor Rattan Lal att världen nu är i desperat behov av en grön revolution för 2000-talet – men den här gången ska den inte vara baserad på insatsvaror och fossila bränslen, utan effektiviteten i jordbruket behöver i stället baseras på jordhälsa, ekosystemtjänster och ett kunskapsbaserat förhållningssätt. Även i USA, EU och Sverige ökar nu intresset för hur man kan arbeta med att förbättra matjorden.

Markorganismerna är våra tysta allierade i kampen mot hungern i världen, då 95 procent av maten vi äter produceras med hjälp av matjorden. Ekosystemet i jorden utgör grunden för alla landlevande organismers existens, inklusive människans. Men det här ekosystemet är idag hotat från många håll.” Det sade Qu Dongyu, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, när han invigde organisationens globala symposium om matjordens biologiska mångfald på måndagen. ”Markorganismerna spelar en avgörande roll för att upprätthålla livet på vår planet”, förklarade han.

Professor Rattan Lal från Ohio State University berättade i samband med slutceremonin på torsdagen att vi befinner oss i ett läge som kan kallas Peak Soil, där en tredjedel av jordarna i världen är degraderade, nästan 700 miljoner människor är svältande, och ännu fler är undernärda. För lite odlingsbar mark per capita kombinerat med land grabbing, leder till konflikter om de återstående jordarna, och därav kommer begreppet ”soil refugees” – människor drivs på flykten som en följd av jorddegradering och markkonflikter.

Det här är en ohållbar situation, och att då fortsätta som vanligt är inte ett alternativ, förklarar Lal. Vi måste arbeta betydligt mer aktivt för jordhälsa. Han går vidare och tecknar en vision för en ny ”grön revolution” – jordbruket måste bli mer effektivt, men i stället för att det ska bygga på kemiska insatsvaror och fossila bränslen, så ska 2000-talets gröna revolution i stället stå på de tre benen matjordsbaserad resiliens, ekosystembaserad effektivitet, och ett kunskapsbaserat förhållningssätt.

Den här revolutionen behöver också vara en del i klimatpolitiken där man inte nöjer sig med att minska utsläppen från fossila bränslen, utan också arbetar för att återföra kol till den landbaserade biosfären. I det här behöver vi ge bönderna betalt för deras arbete med jordhälsa, som är avgörande för några av FN:s viktigaste mål som att säkerställa livsmedelstryggheten i världen, klara den biologiska mångfalden, och motverka klimatförändringarna.

Lyssna på och läs Sveriges Radios nyhetsinslag här: ”FN fokuserar på myllret i marken”

Läs mer om symposiet här (på engelska).

Se avslutningsceremonin här (på engelska).

Det här symposiet är en fortsättning på det arbete som vi har berättat om tidigare här på bloggen. I samband med Earth Day kom också ett gemensamt uttalande från en rad organisationer och nätverk som arbetar med frågorna. En av dessa är nätverket Kiss the Ground, som står bakom den uppmärksammade filmen med samma namn.

Arbetet med jordhälsa går framåt på flera håll i världen

I USA har den nya administrationen under Joe Biden lagt fram en plan för att ge bönder betalt för jordbruksmetoder som bygger jord och binder kol, som ett led i landets klimatpolitik. Detta är dock inget nytt i USA där många delstater har antagit lagar som syftar till att främja jordbruk som är bra för matjorden. Under förra året och lade republikaner och demokrater gemensamt fram den så kallade Growing Climate Solutions Act, som handlar om just detta, till kongressen, och då kom även den så kallade Healthy Soils Healthy Climate Act,

EU har, som vi rapporterat tidigare, jordhälsa och kolinlagring i jordbruksmark som en del i sin klimatpolitik, och det finns också med i den nya klimatlag för EU som klubbades igenom nyligen, där man också har planer på att uppdatera förordningen om markanvändning som kallas LULUCF. Sverige sägs vara ett av de drivande länderna i det här arbetet.

Även här i Sverige ökar intresset för hur man kan förbättra jordhälsan och ekosystemprocesserna inom jordbruket. I programmet Meny i P1 kan man ta del av jordbrukaren Sven Ohlson i Halland och hur han arbetar konkret med detta på sin gård. Ämnet har också på senare tid tagits upp i sammanhang som Alnarpskonferensen, Reformatens konferens, och AGFO Talk. Svensk kolinlagring är ett initiativ där man arbetar med att sammanföra de som vill stödja arbetet med matjorden, och de som vill utföra arbetet.

Läs mer om jordhälsa i webbtidningen Extrakt.

Kursen Äta jorden handlar om hur jordbruket bidrar, och skulle kunna bidra ännu mer, till att lösa vår tids stora utmaningar, Läs mer om kursens teman här och anmäl dig här!

jordbruk · klimat · Okategoriserade

Gasen i botten! – om idisslare och klimat

Nedanstående text är en transkription av det som sägs i filmen, och här finns också alla källor. De flesta källor är på engelska, och alla är självklart seriösa och väl etablerade källor.

Det här är del ett i en miniserie/kortversion av en föreläsning om idisslare & klimat.


Ja, hur är det nu med kossorna? Är de klimatskurkar?
Och hur kommer det sig att klimatpanelen IPCC själva är missnöjda med sin metod för att räkna på klimatpåverkan från metan, och har varit missnöjda med den metoden ända sedan den började användas? Och vad är det för en ny metod som några av världens mest framstående klimatforskare har tagit fram? Och vad har egentligen allt det här med kossorna att göra?
Det ska vi ta reda på idag. Så häng med här bort till fältet så ska vi gå igenom alltihop!


Det är många som har funderat på det här med de betande djuren – kossorna, fåren och getterna – och hur de egentligen påverkar klimatet. Så jag tänkte, jag gör en liten speciallektion om det, som alla kan få ta del av. Så, då kör vi!


När det gäller det här med klimatet, då har vi alla fått lära oss det att om vi släpper ut koldioxid, då förändrar vi klimatet. Vi ska titta lite närmare på det här, för det behöver vi för att sedan kunna förstå det här med kossorna.

Olika typer av klimatgaser

Om vi tittar på det här med gaser som släpps ut i atmosfären. Det finns ju gaser från mänskliga aktiviteter, och det finns gaser från naturliga källor. De flesta av de här gaserna, de stannar lyckligtvis inte i atmosfären särskilt länge, utan ofta så genomgår de kemiska reaktioner som gör att de spolas bort med regnet. Koldioxid är ett undantag från den här regeln. Det betyder att koldioxid är en långlivad klimatgas som stannar kvar i atmosfären i hundratals, tusentals år. Och det gör att när vi släpper ut koldioxiden, då ökar halten av koldioxid hela tiden i atmosfären. Och det är det som gör att vi får en klimatförändring. Temperaturen i atmosfären höjs. Den globala medeltemperaturen höjs.


Men när det gäller de idisslande djuren, då är det en annan klimatgas som släpps ut, nämligen metan. Och metanet reagerar med ett ämne som heter hydroxylradikaler, som gör att det sedan spolas bort med regnet. Metanet är en så kallad kortlivad klimatgas (Short-Lived Climate Pollutant, SLCP). Metan har en medellivslängd på cirka tio år i atmosfären.

Källor:

Om hydroxylradikalerna, som också brukar kallas ”atmosfärens rengöringsmedel” kan man läsa bland annat här, från the National Institute of Water and Atmospheric Research, Nya Zeeland.

Den här artikeln i tidningen the Guardian redogör för de olika växthusgasernas livslängd. Här ger man metanet en livslängd på 12 år, medans andra källor nämner åtta eller nio år. Till exempel den här från NOAA Earth System Research Laboratories (NOAA är ett vetenskapligt organ som står under USA:s handelsdepartement).

Att hydroxylradikalen är det främsta sättet som metan bryts ned på, kan man läsa om på de flesta sidor om metan, till exempel här (på den väl etablerade forskningsorganisationen ACS avdelning för klimatvetenskap).

För att hitta fler källor är det bara att göra internetsökningar på till exempel ”hydroxyl radical”, ”methane lifetime” eller ”methane sinks”.

Vi tar ett exempel för att ni ska förstå det här lättare. Om man har en flock med kor, och man inte ändrar deras antal, utan man har samma antal kor hela tiden, så att man hade samma antal kor för tio år sedan som man har nu. Då betyder det att de kossorna släpper ut en viss mängd metan nu, och samma mängd metan släppte samma antal kossor ut för tio år sedan. Det som släpptes ut för tio år sedan, det kommer idag att reagera med hydroxylradikalerna och spolas bort med regnet. Det betyder att det blir plus minus noll. Vi får ingen ökning av halten metan i atmosfären. Och därmed får vi heller ingen temperaturhöjande effekt. Om metanutsläppen är konstanta, så leder de inte till klimatförändring.
Däremot, om vi har fler kossor än för tio år sedan, ja då får vi en höjning av metanutsläppen och då får vi mer metan i atmosfären. Då bidrar det till klimatförändringen. Har vi färre kossor nu än för tio år sedan, ja då får vi mindre utsläpp nu än vad vi hade då, och då får vi en minskning av metanhalten i atmosfären. Då motverkar det klimatförändringen.

Det här diagrammet tar med alla de tre parametrarna. Dels de här två olika växthusgaserna – koldioxid respektive metan – och då vad som händer när utsläppen minskar, respektive är konstanta, respektive ökar. Vad händer då med halten i atmosfären?

Källor:

Diagrammet kommer från Oxforduniversitetet, och har till exempel presenterats i den här publikationen från forskningsgruppen som nämns längre fram i filmen.

Och även i den här artikeln av Michelle Cain från samma forskargrupp, publicerad i Carbon Brief.


Vad säger klimatforskningen?

Vi ska återkomma till det här med målen för klimatpolitiken och vad det innebär för just de idisslande djuren.

Först ska vi titta lite grann på hur klimatforskningen förhåller sig till det som jag just redogjorde för.

I klimatforskningen så jobbar man med någonting som heter koldioxidekvivalenter, för att kunna jämföra olika typer av växthusgaser. Och då har man haft det här problemet – att metoden för att beräkna koldioxidekvivalenter har inte tagit med det i beräkningen, det som jag just pratade om. Och det är ju så, det är ju mycket enklare om man tänker på:

”Koldioxidutsläpp leder till klimatförändring”

Ett väldigt enkelt samband, jämfört med om man då tittar på:

”Metanutsläpp….

  • om vi har ökande utsläpp, då leder det till ökande halter som leder till en temperaturökande effekt – klimatförändring
  • men har vi konstanta utsläpp av metan, då blir det konstanta halter, då blir det ingen klimatförändring
  • har vi minskande metanutsläpp, då får vi minskande halter i atmosfären, får vi en temperatursänkande effekt. Då motverkar vi klimatförändringen.”

Det är ju ovant att tänka på – att utsläpp faktiskt kan motverka problemet – men det blir också en mer komplicerad beräkning, och man har inte haft någon metod för det här. Och man har varit väldigt missnöjd med att den metoden som man har haft inte har gett korrekta siffror.

Och det här kan man se, om man läser själva IPCC:s rapporter. De kommer ju med rapporter (IPCC:s huvudrapporter, reds anm.) ungefär vart sjätte-sjunde år. Och i de här rapporterna så står det ungefär, ”vi är inte alls nöjda med den här metoden, men vi använder den i brist på annat”.

Den metoden som man har använt, kallas för GWP – Global Warming Potential – och man har oftast räknat på en period av 100 år, och därför kallas den för GWP100.

Redan i den första rapporten, som kom 1990, så utfärdade man starka varningar. Och fortfarande i rapport nummer fyra, som kom 2007, så säger man att man är missnöjd, men man använder den i brist på bättre:

Så det man säger är alltså att GWP:s lämplighet har varit väldigt debatterad ända sedan den började användas, och enligt dess definition så kommer två olika utsläpp som är samma i termer av koldioxidekvivalenter (total GWP-weighted emissions) inte vara samma i termer av klimatförändring (temporal evolution of climate response).

Man säger också:

Man säger alltså att trots att metoden har flera kända brister, så är det sannolikt bättre att räkna med de kortlivade klimatgaserna än att bara räkna med koldioxiden. Man kan ju inte räkna bort de kortlivade klimatgaserna helt, bara för att man inte har en bra beräkningsmetod.

Källor:

I en studie från 2019, av forskargruppen som snart ska presenteras i filmen, refererar man till IPCC:s rapport nummer ett (AR1 1990), och de varningar som finns med där. Studien finns här.

IPCC-rapport nr 1 finns här.

Formuleringen i rapport nr 1, på s. 58, lyder: ”It must be stressed that there is no universally accepted methodology for combining all the relevant factors into a single global warming potential for greenhouse gas emissions. In fact there may be no single approach which will represent all the needs of policy makers. A simple approach has been adopted here to illustrate the difficulties inherent in the concept, to illustrate the importance of some of the current gaps in understanding and to demonstrate the current range of uncertainties. However, because of the importance of greenhouse warming potentials, a preliminary evaluation is made.”

De två styckena från IPCC:s fjärde rapport, AR4, från 2007, finns i kapitlet ”The Physical Science Basis”. Det hittar du här (näst sista stycket).


En ny beräkningsmetod

Men, nu så har man tagit fram en beräkningsmetod som tar med det här i beräkningen, och som räknar fram metanets klimatpåverkan på ett korrekt sätt.

Det här publicerades 2018, och det är en forskargrupp med några av de mest framstående forskarna inom IPCC. Till exempel:

  • Myles Allen, Oxforduniversitetet, en de tre huvudförfattarna till 1,5-gradersrapporten som kom 2018, och medförfattare till rapport nummer 3, 4 och 5.
  • Richard Millar, medförfattare till 1,5-gradersrapporten och rådgivare till den brittiska regeringen i klimatfrågor.
  • David Frame, professor of climate change vid Victoria Univerisyt of Wellington, en av huvudförfattarna till rapport nummer fem, som kom 2014.
  • Jan Fuglestvedt, forskningsledare CICERO, vice ordförande i IPCC:s arbetsgrupp 1, och en av huvudförfattarna till rapport nummer 5.

Källor:

Rapporten från 2018 som presenterar GWP* hittar du här.

Här hittar du en artikel där Oxforduniversitetet presenterade rapporten.

Information om de framstående IPCC-forskare som har lett forskargruppen hittar du här:

Myles Allen

Myles Allen

Richard Millar

David Frame

David Frame

Jan Fuglestvedt

Jan Fuglestvedt

Vi ska titta lite grann på hur den här forskargruppen har presenterat det här och förklarat det för allmänheten. Man har gått ut med en informationsvideo där Michelle Cain från Oxforduniversitetet (hon ingår också i forskargruppen) förklarar bakgrunden till den nya metoden. Hon förklarar att det har varit känt i årtionden, det här med att ekvivalenterna inte har motsvarat uppvärmning. Och vi behöver ju verkligen ett mått som kommunicerar just det här med uppvärmning. För det är ju det som är målen i klimatpolitiken, och Parisavtalet, det handlar ju om till exempel 1,5 grader – det är ju temperaturrelaterat. Och om vi verkligen bryr oss om klimatet, då ska vi ju ha vårt fokus på uppvärmning.

Michelle Cain säger också här i en artikel att ”kossor är som ett nedlagt kraftverk”. För, när man har ett kraftverk igång, och det släpper ut koldioxid, då påverkar det klimatet och höjer temperaturerna. Men när man har lagt ner kraftverket, då gör det inte längre det. Det motsvarar då, när man ökar antalet kossor, då påverkar man klimatet och har en temperaturökande effekt. Men när man har ett konstant antal, då har man inte den effekten längre.

Källor:

Informationsvideon med Michelle Cain hittar du här.

Artikeln av Michelle Cain hittar du här.

Oxforduniversitetet har också gett ut en 4-sidig skrift där man förklarar specifikt vad det här innebär i relation till idisslande djur.

Forskarna har också länge varnat för att den här gamla felaktiga metoden är riskabel. Den kan leda till negativa konsekvenser. Om man tänker sig att långlivade och kortlivade klimatgaser fungerar på samma sätt, då är ju risken att man tillåter sig utsläpp av långlivade, för att man har tagit bort några kortlivade gaser. Och det får ju en negativ effekt då på klimatet.

Och i våras så kom den här forskargruppen med extra skarpa varningar för det här, och man förklarade att använda den gamla metoden är både orättvist, ineffektivt och rentav farligt.

Källor:

Varningarna om att användningen av den felaktiga metoden kan få en negativ effekt på klimatet hittar du här.

De extra skarpa varningarna hittar du i stycke 4 här.

Här presenteras de också av Oxfordunviersitetet i en artikel: ”Get the maths right on emissions or risk missing temperature target, warn Oxford scientists”



Källor till metan

För att komplettera bilden så ska vi säga att idisslande djur är ju bara en av källorna till metan. Metan bildas ju överallt där det pågår en nedbrytning av organiskt material i en syrefri miljö. Och de som bildar metanet, är så kallade metanogena bakterier. Vi har metanutsläpp från både mänskliga och naturliga källor, till exempel:

  • risodlingar
  • soptippar
  • våtmarker
  • idisslande djur
  • fossila bränslen

Och man har kommit fram till att de fossila bränslena står för en mycket större andel av metanutsläppen än vad man tidigare har trott.

Källor:

För att läsa mer om ämnet metan och dess utsläppskällor, kan man helt enkelt söka på ”metan” eller ”methane”. Här finns till exempel Naturvårdsverkets sammanfattning. När det gäller den exakta fördelningen mellan olika källor, så anses siffrorna i allmänhet ganska osäkra, och bör behandlas med en viss försiktighet.

Att de fossila bränslena släpper ut mer metan än vad man tidigare har trott, kommer från en studie som presenteras till exempel här och här.


Det var allt för den här gången! Nästa avsnitt kommer handla om idisslarna och koldioxiden.

Tack så mycket för denna gången, och ni som är intresserade av att lära er mer om de här sakerna, är välkomna att gå kursen Äta jorden. Det går också att prenumerera på ett nyhetsbrev.

I kursen Äta jorden pratar vi om mat och jordbruk kopplat till samhällsutmaningar. I avsnittet om klimat, tar vi oss an de olika positiva och negativa kopplingarna mellan jordbruket och klimatet. Läs mer om kursens teman här, och anmäl dig här.

Okategoriserade

Föreläsning och studiecirkel i Östersund, och en ny video!

Kursen Äta jorden finns som onlinekurs, men lanseras nu också som en studiecirkel i regi av Studieförbundet Vuxenskolan i Jämtland! Kursen kommer då att hållas i en lokal i centrala Östersund, med åtta träffar under vårterminen 2020. Det blir alltså en något komprimerad kurs jämfört med webbkursen, och kursavgiften blir något lägre, men upplägget är i princip detsamma. Kursstart blir den 18 februari.

För mer information om studiecirkeln, klicka här.

Den 28 januari kommer jag också att hålla en föreläsning på Norra Station i Östersund. Då ger jag en introduktion till kursen – denna gången med fokus på positiva exempel men också lite annat som är spännande att prata om just nu!

För mer information om föreläsningen, klicka här.

Jag har också gjort en ny presentationsvideo för kursen, fyra minuter lång. Det kan du se här på förstasidan, eller här på Youtube.

Du som inte bor i Östersund har som förut möjligheten att gå kursen online. Klicka dig runt här på hemsidan för att få mer information!

jordbruk · klimat · kolinlagring

EU satsar på kolinlagrande jordbruk

Bild: EU: jordbruksministrar samlades förra veckan i Helsingfors. Foto: Viivi Myllylä, finska premiärministerns kansli.

När Finland i somras tog över EU:s ordförandeklubba, uttalade man tydliga ambitioner för klimatarbetet. Siktet är inställt på att uppnå enighet kring målet om klimatneutralitet till år 2050 – en vision som också EU-kommissionen står bakom. För egen del är Finland ännu tuffare, och vill försöka uppnå målet redan 2035. Klimatneutralitet innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska, samtidigt som upptagen ökar, så att de båda blir lika stora. Det här innebär att jord- och skogsbruk, med sina möjligheter att lagra in kol i matjorden, blir allt mer intressanta sektorer i omställningen.


I förra veckan samlades EU:s jordbruksministrar i Helsingfors för ett informellt möte för att diskutera möjligheterna för kolinlagring i jordbruksmark. Att kol från atmosfären kan bindas in i matjorden ses som en av de viktigaste åtgärderna i klimatpolitiken. Men det ger också flera andra positiva effekter. ”Att öka markkolet motverkar inte bara klimatförändringen, utan förbättrar också jordarnas struktur och kvalitet, vilket gör jordbruket mindre sårbart för klimatförändringen. Bra jordar är också mer produktiva, vilket är bra för bönderna”, sade Finlands jordbruksminister Jari Leppä.

Kolhalterna i de europeiska jordarna har generellt sett minskat under de senaste årtiondena. Men med rätt jordbruksmetoder kan jordbruksmarken absorbera mer kol från atmosfären. Exempel är att hålla marken täckt över vintern, att hålla permanenta gräsmarker, och att minska plöjningen.

Bild: Finlands jord- och skogsbruksminister Jari Leppä under ministermötet. Foto: Lauri Heikkinen, finska premiärministerns kansli.

Jord- och skogsbrukets möjligheter att arbeta för god jordhälsa väntas spela en viktig roll inom EU de kommande åren. Markanvändningens utsläpp och upptag av växthusgaser finns redan med i Kyotoprotokollet. Nu vill EU-kommissionen att kolinlagring i mark ska ingå i EU:s lagstiftning som en del i unionens klimatarbete. Lantbrukares arbete med att säkra markkolet skulle i så fall räknas med i EU:s åtaganden under Parisavtalet. Också det nyvalda Europaparlamentet vill se mer åtgärder på området.

Fokus under förra veckans ministermöte låg på hur man skulle kunna stödja kolinlagrande jordbruk genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). En reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken pågår just nu, och i förslagen till det nya CAP finns krav på medlemsstaterna att främja bra jordar med en hög andel markkol.

Vid mötet deltog experter från jordbruks- och miljöorganisationer och även från EU-kommissionen och EU-parlamentet. Man betonade vikten av fortsatt forskning på området och att förbättra mätmetoderna. ”Vi behöver hitta win-win-lösningar som både är bra för bönderna och för naturen,” sade minister Leppä.

Ministrarna besökte också en mjölkgård och ett skogsvårdsobjekt. Besöken presenterade bland annat goda exempel när det kommer till djurens hälsa, finsk matproduktion, och gräsmarkernas roll i kolinlagringen. 

Bild: Ministrarna besökte en mjölkgård. Foto: Lauri Heikkinen, finska premiärministerns kansli.

Kolinlagrande jordbruk ingår redan i EU:s officiella vision om ett klimatneuralt Europa, som kallas ”En ren jord åt alla” och antogs av EU-kommissionen i november 2018. I inledningstexten till jord- och skogsbrukets avdelning under EU:s officiella klimatpoltik, formulerar man sig såhär: ”Medan dränering av torvmossar, avverkning av skogar och upplöjning av gräsmarker genererar utsläpp, så kan metoder som att återbeskoga eller ställa om åkermark till gräsmark skydda kolsänkor eller göra så att kol lagras in i marken. Därför kan markanvändningen bidra till en robust klimatpolitik.”

Man arbetar också sedan tidigare med en så kallad tematisk strategi för matjorden och olika forskningsprojekt, till exempel CIRCASA. Frågan om hur kolinlagrande jordbruk ska kunna inkorporeras i EU:s regelverk engagerar många aktörer, till exempel universiteten vid Cambridge och Tilburg.

Läs pressmeddelandet från ministermötet här (på engelska).

I kursen Äta jorden går vi igenom jordbrukets inverkan på klimatet och hur jordbruket kan bidra till lösningarna på klimatkrisen.

Läs mer om kursens teman här.

erosion · jorddegradering · jordhälsa

För biodiversitet, matförsörjning och klimat – nu satsar 82 länder på jordhälsa

Tillståndet för stora delar av världens jordar blir allt sämre. En genomgång som nyligen publicerats visar att ytterligare 20% av den hälsosamma jorden degraderades bara mellan år 2000 och år 2015. Var femte sekund förlorar vi en areal motsvarande en fotbollsplan i storlek, och om nuvarande utveckling fortsätter så kan 90% av jordarna vara degraderade vid år 2050.

Men nu förstärks också arbetet för att vända den här trenden. Under de senaste fyra åren har 82 länder satt som mål att stoppa jorddegraderingen till år 2030, och 44 länder har antagit planer för hur de ska hantera torka så att det inte leder till katastrof.

Situationen för världens jordar uppmärksammas idag alltmer på global nivå. I skrivande stund pågår Global Soil Week i Nairobi, Kenya och förra veckan hölls det första globala symposiet om jorderosion i Rom, Italien. Det senare arrangerades av FN:s mat- och jordbruksorganisation FAO, som nu också släpper en bok i ämnet, och lanserar kampanjen #StopSoilErosion på sociala medier. Man konstaterar att det vetenskapliga underlaget blir allt starkare, då mer forskning i ämnet har publicerats de senaste tre åren än vad som kom ut under hela 1900-talet.

Från symposiet har man gått ut med fem huvudsakliga slutsatser:

Tidigare iår publicerades en studie där man gått igenom situationen gällande jorddegradering i 127 länder, och där man kommit fram till att nästan 20% av de hälsosamma jordarna hade degraderats bara under perioden 2000 till 2015.

Samtidigt kunde man konstatera att under de senaste fyra åren så har 82 länder satt som mål att stoppa jorddegraderingen till år 2030, och 44 länder har antagit planer för hur de ska hantera torka så att det inte leder till katastrof. Och fler länder står på kö – snart kommer mer än 120 länder att ha uppsatta mål för att stoppa markdegraderingen.

Studien är den mest omfattande hittills i sitt slag, och utgjorde det vetenskapliga underlaget för ett toppmöte om jorddegradering som hölls i Georgetown, Guyana i januari iår.

”Vi ser en ökad efterfrågan och press på markerna på grund av urbanisering, befolkningsökning och ökad efterfrågan på mat, foder, bränsle och textila material. Att få stopp på markdegraderingen är därför en förutsättning för hållbar utveckling”, sade Joseph Harmon, Guyanas statsminister, i samband med mötet.

Att stoppa jorddegraderingen och restaurera jordar är avgörande för framtiden

Det här arbetet sker inte utan anledning. Rapporten ”Assessment of Land Degradation and Restoration”, som genomförts av FN-organet IPBES och som publicerades 2018, visade att jorddegraderingen:

Den rapporten visade också på att det är ekonomiskt sunt att investera i restaurering av degraderade marker – då vinsterna vida överstiger kostnaderna. Undersökningar i nio olika biomer visade att de ekonomiska vinsterna var i genomsnitt tio gånger större än kostnaderna. Det visade sig också generera fler arbetstillfällen.

Jorddegradering bidrar till minskningen och utrotningen av arter och förlusterna av ekosystemtjänster. Att vi undviker fortsatt degradering, och att vi restaurerar marker, är därför avgörande för mänskligt välbefinnande. Enligt rapporten är kostnaden för passivitet i förhållande till jorddegraderingen minst tre gånger högre än kostnaden för handling.

Om inte den här trenden vänds, så räknar man med att till år 2050 kommer:

Att stoppa markdegraderingen och restaurera marker är avgörande för att uppnå högt prioriterade internationella målsättningar, som:

IPBES har presenterat den här rapporten i en drygt sex minuter lång film, som finns här.

I september iår hålls ett toppmöte för FN:s konvention mot ökenspridning (UNCCD) i New Dehli, Indien. Då kommer förslag att läggas fram för hur arbetet ska främjas ytterligare.

Restaurering av marker gör också att stora mängder kol från atmosfären lagras i jordarna. Enligt FN så har restaurering av marker potential att binda in 3 miljarder ton kol från atmosfären. FN:s klimatpanel IPCC kommer senare iår med sin rapport om hur klimatet och markdegraderingen påverkar varandra.

För den som vill fördjupa sig mer i de här frågorna – och fler! – rekommenderas kursen Äta jorden!

Läs mer om kursens teman här.

översvämningar · torka · vattenkrisen

Vatten är liv

Torka och översvämningar blir allt vanligare i vår värld. Hur kan vi arbeta för att bli mindre sårbara, och för att leda vattnet till där det gör nytta i stället för att göra skada? I det senaste avsnittet av kursen ”Äta jorden” pratar vi om vatten.

I dagarna har vi nåtts av nyheterna om att the Great Lakes – de stora sjöarna i norra USA – har svämmat över. Floderna som mynnar ut i sjöarna, har försett dem med mer vatten än vad de kan svälja. Skadorna av översvämningarna beräknas hittills ha kostat 100 miljoner dollar.

Detta är bara en i raden av nyheter relaterade till vatten. Men hur kan vi arbeta för att vattnet ska bli en resurs för oss, i stället för ett problem?

Vatten är ett fascinerande ämne som, liksom eld, kan vara till nytta eller till skada, allt beroende på hur det hanteras. Vatten kan vara skillnaden mellan liv och död och till skillnad från oljan, så kan vi inte ersätta vatten med någonting annat. Det måste finnas där – och då behöver vi lära oss hur det ska hanteras.

Det lär vi oss i avsnitt 2, som just har släppts till kursdeltagarna, i kursen Äta jorden!

Man kan hoppa på kursen när som helst – då får man tillgång till tidigare avsnitt. Sedan får man, som de övriga deltagarna, ett avsnitt per månad.

Läs mer om kursens teman här.

Great Lakes Water Levels at ‘Precipice of a Disaster’ With Flooding Occurring or Imminent in New York, Ohio and Michigan

jordhälsa · regenerativt jordbruk

”Jorden är grunden för allt liv”

Vi borde sköta våra marker med tanke på livet under jord, inte bara livet över jord. Det är budskapet när myndigheter och organisationer för naturskydd och lantbruk i Texas, USA den här veckan gör gemensam sak för att öka medvetenheten om våra matjordar.

Varje år hålls en temavecka i delstaten Texas, kallad Soil and Water Stewardship Week. I år infaller den här veckan mellan 28 april och 5 maj, och temat för i år är ”Livet i jorden”. Man vill uppmärksamma hur viktigt det är att ta hand om jorden – både för naturen och för produktionen av mat, kläder och virke. Under veckan hålls bland annat en tävling för skolelever, som går ut på att skapa en affisch på temat livet i jorden, och lärare får tillgång till pedagogiska resurser på temat. I kampanjmaterialet framhäver man de fem huvudprinciperna för jordhälsa och ett regenerativt jordbruk.

Läs mer om kampanjen här.

För den som vill lära sig mer om jordhälsa och livet i jorden, rekommenderas kursen Äta jorden! Läs mer om kursen här.

biologisk mångfald · jordbruk · odlingslandskapet

Ny plan för att rädda den biologiska mångfalden presenterad

Ungefär hälften av alla rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet. Men trots omfattande insatser så fortsätter den biologiska mångfalden i det brukade landskapet att gå förlorad. De främsta orsakerna är nedläggningen av gårdar och igenväxningen av det öppna landskapet. Nu har en plan för hur mångfalden ska räddas presenterats.

Antalet bönder i Sverige minskar stadigt. Och de som blir kvar, gör sig ofta av med djuren och satsar i stället på enstaka grödor. Det här får konsekvenser när det kommer till den biologiska mångfalden. Det här fick Miljömålsrådet att 2017 ta initiativ till ett samverkansprojekt mellan Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelserna kring miljömålet ”ett rikt odlingslandskap”. Nu har deras rapport kommit.

Gräsmarkerna behöver mer än tredubblas

I rapporten sammanställer man kunskapsläget kring hotbilden och orsakssambanden bakom den här utvecklingen. Men man har också utarbetat en plan med konkreta förslag på åtgärder.

Man har bland annat gjort en kartläggning av bevarandestatus för de arton naturtyper som är knutna till gräsmark i Sverige. Det visade sig att samtliga naturtyper hade en dålig status, utom tre där statusen varierade mellan olika regioner, och en där statusen var okänd. Man har också för varje naturtyp kvantifierat hur stora arealerna är idag, och hur stora arealer som skulle behövas för att uppnå en bra bevarandestatus. Samtliga behöver öka sin areal, och i många fall så behöver arealen mångdubblas.

Det finns idag 300 000 hektar naturtypsklassade gräsmarker i Sverige. För att uppnå gynnsam bevarandestatus behöver dessa öka till drygt 1 miljon hektar enligt Artdatabanken.

I rapporten föreslår man bland annat satsningar på skötsel och restaurering av betesmarker och slåtterängar, samt en förstärkt rådgivning och kompetensutveckling om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Läs mer i pressmeddelandet här.

Rapporten i sin helhet finns att ladda ner här.

Läs mer om gräsmarkernas ekosystemtjänster här.

I kursen ”Äta jorden” går vi igenom kopplingarna mellan jordbruket och den biologiska mångfalden, under temat ”biologisk mångfald”. Läs mer om kursens teman här.

vattenkrisen

Vatten är en mänsklig rättighet

Mer än 2 miljarder människor lever i länder där det råder allvarlig vattenstress, och 4 miljarder människor upplever allvarlig vattenstress under minst en månad per år. Det framkommer i en rapport från UNESCO om tillståndet för världens vattenresurser. Rapporten presenterades idag den 19 mars för FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve.

Ökande vattenstress leder till större inverkan på hushållningen med vattenresurser, och en ökad risk för konflikter mellan användarna, enligt rapporten. Vattenförbrukningen i världen ökar stadigt, och jordbruket står för 69% av förbrukningen. Efterfrågan på vatten väntas fortsätta öka, och vid 2050 tror man att den är mellan 20 och 30% högre än idag.  Klimatförändringen väntas öka vattenstressen ytterligare.

Man räknar också med att om degraderingen av ekosystemen och de ohållbara uttagen av vattenresurser i världen fortsätter, så är 45% av världens BNP, 52% av världens befolkning, och 40% av världens spannmålsproduktion hotade vid år 2050.

Ett annat problem är förorening av vatten. En av de vanligaste formerna av vattenförorening är näringsläckage, där merparten kommer från jordbruket.

Ett tredje problem som tas upp i rapporten är naturkatastrofer. Ca 90% av alla naturkatastrofer är vattenrelaterade. Mellan 2005 och 2015 utgjorde översvämningar 43% av alla dokumenterade naturkatastrofer, och de påverkade 2,3 miljarder människor. Antalet översvämningar per år har ökat, och klimatförändringen väntas öka frekvensen och magnituden av extrema väderevent. Antalet människor som riskerar att drabbas av översvämningar väntas öka från dagens 1,2 miljarder till 1,6 miljarder år 2050, och man räknar med att kostnaderna kommer att flerdubblas.

Efterfrågan på sinande vattenresurser är ofta en bidragande orsak bakom konflikter i världen. Under perioden 2000-2009 har man registrerat 94 konflikter där vatten spelade en roll. För perioden 2010-2018 hade den siffran ökat till 263 konflikter.

29% av världens befolkning har inte tillgång till rent vatten att dricka, och bara 39% av världens befolkning har tillgång till fungerande sanitet, enligt rapporten.

Läs mer och ladda ner rapporten här.

Den 22 mars är Världsvattendagen, då de här frågorna uppmärksammas särskilt – läs mer om kampanjen här.

Nästa avsnitt i kursen ”Äta jorden” kommer att dedikeras helt åt frågor som rör vatten, men de här frågorna kommer också upp i andra avsnitt, till exempel under tema näring och tema klimat.

Mer information om kursens teman finns här.

biologisk mångfald · ekosystemtjänster · livsmedelsförsörjning

Grunden för världens matproduktion är hotad – FN utlyser årtionde för restaurering

Den biologiska mångfald som vår livsmedelsproduktion bygger på håller på att försvinna snabbt. Det här är ett allvarligt hot mot framtida livsmedelsförsörjning, hälsa och välbefinnande. Det är slutsatserna i en omfattande rapport som FN:s mat- och jordbruksorgan FAO presenterade i Rom den 22 februari i år. En vecka senare utlyste FN 2020-talet som ett ”Internationellt årtionde för restaurering av ekosystem”.

Rapporten, som fått namnet ”Tillståndet för världens biodiversitet för mat och jordbruk”, är en sammanställning av data som samlats in från 91 länder, tillsammans med analyser av de senaste globala forskningsrönen på området.

Med ”biodiversitet för mat och jordbruk” avses alla de växter och djur – vilda och domesticerade – som ger mat, foder, bränsle och textila material.

Men det handlar också om den myriad av organismer som bidrar till matproduktionen genom sina ekosystemtjänster. Dessa kallas ”associerad biodiversitet” och inkluderar växter och djur, mikroorganismer, insekter, fladdermöss, fåglar, mangroveträd, korallrev, sjögräs, daggmaskar, jordlevande svampar och bakterier, med flera.

Dessa bidrar med ekosystemtjänster som: att hålla jordarna bördiga, pollinera växter, rena vatten och luft, hålla fiskar och träd friska, motverka skadedjur på grödor, och förebygga sjukdomar hos djur.

Många av dessa försvinner nu snabbt, enligt rapporten. Och – när biodiversiteten väl har gått förlorad, så går den inte att få tillbaka. FN:s mat- och jordbruksorgan FAO klassar detta som ”ett allvarligt hot mot framtida livsmedelsförsörjning, hälsa och välbefinnande.”

”Biologisk mångfald är avgörande för att vi ska kunna säkra den globala livsmedelstryggheten. Den utgör grunden för en hälsosam diet, ger bättre möjligheter till en levande landsbygd, och den ökar människors och samhällens möjligheter till försörjning och överlevnad” sa FAO:s generalsekreterare José Graziano da Silva.

”En minskad biodiversitet gör växter och djur mer sårbara för skadeorganismer och sjukdomar. När vi blir beroende av allt färre arter för vår matproduktion, så utsätter vi vår livsmedelstrygghet och näringsinnehållet i vår mat för stora risker” tillade han.

Det finns också positiva nyheter – åttio procent av de 91 länderna rapporterar att det finns ett växande intresse för lantbruksmetoder som förbättrar den biologiska mångfalden. Detta gäller såväl jordbruk som skogsbruk och fiske. Dock sker detta i en alltför liten skala hittills.

Läs mer i pressmeddelandet här.

Hela rapporten finns här.

FN utlyser ett årtionde för restaurering av ekosystem

Enligt FN underminerar degraderingen av ekosystem välbefinnandet för 3,2 miljarder människor och kostar ungefär 10% av världens BNP i form av förlusterna av arter och ekosystemtjänster. Nu har årtiondet 2021-2030 deklarerats som ”Internationellt årtionde för restaurering av ekosystem”.

Initiativet kom från El Salvador förra året och den 1 mars i år antogs det av FN:s generalförsamling.

Det handlar om att samla globala resurser som behövs för att massivt skala upp restaureringen av degraderade och förstörda ekosystem – från framgångsrika pilotprojekt till områden på miljontals hektar. Årtiondet är en maning till handling och det gäller att uppbåda de resurser som krävs i form av politiskt stöd, vetenskaplig forskning och finansiella muskler.

Forskningen visar att det finns mer än två miljarder hektar landskap med potential för restaurering – ett område större än hela Sydamerika. Att restaurera 350 miljoner hektar degraderad mark nu fram till 2030 kan generera ekosystemtjänster till ett värde av 9 biljoner amerikanska dollar och ta mellan 13 och 26 ton växthusgaser från atmosfären, säger man i pressmeddelandet.

Detta är en metod som är bevisat effektiv för att motverka klimatförändringen och öka livsmedelstryggheten, tillgången på vatten, och den biologiska mångfalden.”

”Ekosystem degraderas i en takt som vi inte har sett tidigare. Vårt globala livsmedelssystem och många miljoner människors möjligheter till försörjning är beroende av att vi alla arbetar tillsammans för att restaurera hälsosamma ekosystem för idag och för framtiden.” säger FAO:s generaldirektör, José Graziano da Silva.  

Restaurering av ekosystem definieras som en process där man vänder degraderingen av ekosystem, som landskap, sjöar och hav så att de återfår sin ekologiska funktionalitet. Med andra ord, att förbättra ekosystemens produktivitet och kapacitet att uppfylla samhällets behov.

Restaurering av ekosystem anses fundamentalt för att uppnå FN:s högsta mål, de så kallade målen för hållbar utveckling (SDG). Det gäller framförallt målen om klimatförändringen, utplåning av fattigdom, livsmedelstrygghet, och hållbar förvaltning av vatten och biodiversitet.

Idag uppvisar ca 20 % av världens bevuxna yta minskande trender i produktivitet, och förlust av bördighet kopplat till erosion, resursförluster och föroreningar överallt i världen. Om ingenting görs, väntas degraderingen i kombination med klimatförändringen minska skördarna till år 2050 med 10% globalt och upp till 50% i vissa regioner.

Pressmeddelandet finns att läsa här.

I kursen Äta jorden pratar vi mer om hur den biologiska mångfaldens ekosystemtjänster behövs för livsmedelsproduktionen. Läs mer om kursen här.