jordbruk · klimat · Okategoriserade

Gasen i botten! – om idisslare och klimat

Nedanstående text är en transkription av det som sägs i filmen, och här finns också alla källor. De flesta källor är på engelska, och alla är självklart seriösa och väl etablerade källor.

Det här är del ett i en miniserie/kortversion av en föreläsning om idisslare & klimat.


Ja, hur är det nu med kossorna? Är de klimatskurkar?
Och hur kommer det sig att klimatpanelen IPCC själva är missnöjda med sin metod för att räkna på klimatpåverkan från metan, och har varit missnöjda med den metoden ända sedan den började användas? Och vad är det för en ny metod som några av världens mest framstående klimatforskare har tagit fram? Och vad har egentligen allt det här med kossorna att göra?
Det ska vi ta reda på idag. Så häng med här bort till fältet så ska vi gå igenom alltihop!


Det är många som har funderat på det här med de betande djuren – kossorna, fåren och getterna – och hur de egentligen påverkar klimatet. Så jag tänkte, jag gör en liten speciallektion om det, som alla kan få ta del av. Så, då kör vi!


När det gäller det här med klimatet, då har vi alla fått lära oss det att om vi släpper ut koldioxid, då förändrar vi klimatet. Vi ska titta lite närmare på det här, för det behöver vi för att sedan kunna förstå det här med kossorna.

Olika typer av klimatgaser

Om vi tittar på det här med gaser som släpps ut i atmosfären. Det finns ju gaser från mänskliga aktiviteter, och det finns gaser från naturliga källor. De flesta av de här gaserna, de stannar lyckligtvis inte i atmosfären särskilt länge, utan ofta så genomgår de kemiska reaktioner som gör att de spolas bort med regnet. Koldioxid är ett undantag från den här regeln. Det betyder att koldioxid är en långlivad klimatgas som stannar kvar i atmosfären i hundratals, tusentals år. Och det gör att när vi släpper ut koldioxiden, då ökar halten av koldioxid hela tiden i atmosfären. Och det är det som gör att vi får en klimatförändring. Temperaturen i atmosfären höjs. Den globala medeltemperaturen höjs.


Men när det gäller de idisslande djuren, då är det en annan klimatgas som släpps ut, nämligen metan. Och metanet reagerar med ett ämne som heter hydroxylradikaler, som gör att det sedan spolas bort med regnet. Metanet är en så kallad kortlivad klimatgas (Short-Lived Climate Pollutant, SLCP). Metan har en medellivslängd på cirka tio år i atmosfären.

Källor:

Om hydroxylradikalerna, som också brukar kallas ”atmosfärens rengöringsmedel” kan man läsa bland annat här, från the National Institute of Water and Atmospheric Research, Nya Zeeland.

Den här artikeln i tidningen the Guardian redogör för de olika växthusgasernas livslängd. Här ger man metanet en livslängd på 12 år, medans andra källor nämner åtta eller nio år. Till exempel den här från NOAA Earth System Research Laboratories (NOAA är ett vetenskapligt organ som står under USA:s handelsdepartement).

Att hydroxylradikalen är det främsta sättet som metan bryts ned på, kan man läsa om på de flesta sidor om metan, till exempel här (på den väl etablerade forskningsorganisationen ACS avdelning för klimatvetenskap).

För att hitta fler källor är det bara att göra internetsökningar på till exempel ”hydroxyl radical”, ”methane lifetime” eller ”methane sinks”.

Vi tar ett exempel för att ni ska förstå det här lättare. Om man har en flock med kor, och man inte ändrar deras antal, utan man har samma antal kor hela tiden, så att man hade samma antal kor för tio år sedan som man har nu. Då betyder det att de kossorna släpper ut en viss mängd metan nu, och samma mängd metan släppte samma antal kossor ut för tio år sedan. Det som släpptes ut för tio år sedan, det kommer idag att reagera med hydroxylradikalerna och spolas bort med regnet. Det betyder att det blir plus minus noll. Vi får ingen ökning av halten metan i atmosfären. Och därmed får vi heller ingen temperaturhöjande effekt. Om metanutsläppen är konstanta, så leder de inte till klimatförändring.
Däremot, om vi har fler kossor än för tio år sedan, ja då får vi en höjning av metanutsläppen och då får vi mer metan i atmosfären. Då bidrar det till klimatförändringen. Har vi färre kossor nu än för tio år sedan, ja då får vi mindre utsläpp nu än vad vi hade då, och då får vi en minskning av metanhalten i atmosfären. Då motverkar det klimatförändringen.

Det här diagrammet tar med alla de tre parametrarna. Dels de här två olika växthusgaserna – koldioxid respektive metan – och då vad som händer när utsläppen minskar, respektive är konstanta, respektive ökar. Vad händer då med halten i atmosfären?

Källor:

Diagrammet kommer från Oxforduniversitetet, och har till exempel presenterats i den här publikationen från forskningsgruppen som nämns längre fram i filmen.

Och även i den här artikeln av Michelle Cain från samma forskargrupp, publicerad i Carbon Brief.


Vad säger klimatforskningen?

Vi ska återkomma till det här med målen för klimatpolitiken och vad det innebär för just de idisslande djuren.

Först ska vi titta lite grann på hur klimatforskningen förhåller sig till det som jag just redogjorde för.

I klimatforskningen så jobbar man med någonting som heter koldioxidekvivalenter, för att kunna jämföra olika typer av växthusgaser. Och då har man haft det här problemet – att metoden för att beräkna koldioxidekvivalenter har inte tagit med det i beräkningen, det som jag just pratade om. Och det är ju så, det är ju mycket enklare om man tänker på:

”Koldioxidutsläpp leder till klimatförändring”

Ett väldigt enkelt samband, jämfört med om man då tittar på:

”Metanutsläpp….

  • om vi har ökande utsläpp, då leder det till ökande halter som leder till en temperaturökande effekt – klimatförändring
  • men har vi konstanta utsläpp av metan, då blir det konstanta halter, då blir det ingen klimatförändring
  • har vi minskande metanutsläpp, då får vi minskande halter i atmosfären, får vi en temperatursänkande effekt. Då motverkar vi klimatförändringen.”

Det är ju ovant att tänka på – att utsläpp faktiskt kan motverka problemet – men det blir också en mer komplicerad beräkning, och man har inte haft någon metod för det här. Och man har varit väldigt missnöjd med att den metoden som man har haft inte har gett korrekta siffror.

Och det här kan man se, om man läser själva IPCC:s rapporter. De kommer ju med rapporter (IPCC:s huvudrapporter, reds anm.) ungefär vart sjätte-sjunde år. Och i de här rapporterna så står det ungefär, ”vi är inte alls nöjda med den här metoden, men vi använder den i brist på annat”.

Den metoden som man har använt, kallas för GWP – Global Warming Potential – och man har oftast räknat på en period av 100 år, och därför kallas den för GWP100.

Redan i den första rapporten, som kom 1990, så utfärdade man starka varningar. Och fortfarande i rapport nummer fyra, som kom 2007, så säger man att man är missnöjd, men man använder den i brist på bättre:

Så det man säger är alltså att GWP:s lämplighet har varit väldigt debatterad ända sedan den började användas, och enligt dess definition så kommer två olika utsläpp som är samma i termer av koldioxidekvivalenter (total GWP-weighted emissions) inte vara samma i termer av klimatförändring (temporal evolution of climate response).

Man säger också:

Man säger alltså att trots att metoden har flera kända brister, så är det sannolikt bättre att räkna med de kortlivade klimatgaserna än att bara räkna med koldioxiden. Man kan ju inte räkna bort de kortlivade klimatgaserna helt, bara för att man inte har en bra beräkningsmetod.

Källor:

I en studie från 2019, av forskargruppen som snart ska presenteras i filmen, refererar man till IPCC:s rapport nummer ett (AR1 1990), och de varningar som finns med där. Studien finns här.

IPCC-rapport nr 1 finns här.

Formuleringen i rapport nr 1, på s. 58, lyder: ”It must be stressed that there is no universally accepted methodology for combining all the relevant factors into a single global warming potential for greenhouse gas emissions. In fact there may be no single approach which will represent all the needs of policy makers. A simple approach has been adopted here to illustrate the difficulties inherent in the concept, to illustrate the importance of some of the current gaps in understanding and to demonstrate the current range of uncertainties. However, because of the importance of greenhouse warming potentials, a preliminary evaluation is made.”

De två styckena från IPCC:s fjärde rapport, AR4, från 2007, finns i kapitlet ”The Physical Science Basis”. Det hittar du här (näst sista stycket).


En ny beräkningsmetod

Men, nu så har man tagit fram en beräkningsmetod som tar med det här i beräkningen, och som räknar fram metanets klimatpåverkan på ett korrekt sätt.

Det här publicerades 2018, och det är en forskargrupp med några av de mest framstående forskarna inom IPCC. Till exempel:

  • Myles Allen, Oxforduniversitetet, en de tre huvudförfattarna till 1,5-gradersrapporten som kom 2018, och medförfattare till rapport nummer 3, 4 och 5.
  • Richard Millar, medförfattare till 1,5-gradersrapporten och rådgivare till den brittiska regeringen i klimatfrågor.
  • David Frame, professor of climate change vid Victoria Univerisyt of Wellington, en av huvudförfattarna till rapport nummer fem, som kom 2014.
  • Jan Fuglestvedt, forskningsledare CICERO, vice ordförande i IPCC:s arbetsgrupp 1, och en av huvudförfattarna till rapport nummer 5.

Källor:

Rapporten från 2018 som presenterar GWP* hittar du här.

Här hittar du en artikel där Oxforduniversitetet presenterade rapporten.

Information om de framstående IPCC-forskare som har lett forskargruppen hittar du här:

Myles Allen

Myles Allen

Richard Millar

David Frame

David Frame

Jan Fuglestvedt

Jan Fuglestvedt

Vi ska titta lite grann på hur den här forskargruppen har presenterat det här och förklarat det för allmänheten. Man har gått ut med en informationsvideo där Michelle Cain från Oxforduniversitetet (hon ingår också i forskargruppen) förklarar bakgrunden till den nya metoden. Hon förklarar att det har varit känt i årtionden, det här med att ekvivalenterna inte har motsvarat uppvärmning. Och vi behöver ju verkligen ett mått som kommunicerar just det här med uppvärmning. För det är ju det som är målen i klimatpolitiken, och Parisavtalet, det handlar ju om till exempel 1,5 grader – det är ju temperaturrelaterat. Och om vi verkligen bryr oss om klimatet, då ska vi ju ha vårt fokus på uppvärmning.

Michelle Cain säger också här i en artikel att ”kossor är som ett nedlagt kraftverk”. För, när man har ett kraftverk igång, och det släpper ut koldioxid, då påverkar det klimatet och höjer temperaturerna. Men när man har lagt ner kraftverket, då gör det inte längre det. Det motsvarar då, när man ökar antalet kossor, då påverkar man klimatet och har en temperaturökande effekt. Men när man har ett konstant antal, då har man inte den effekten längre.

Källor:

Informationsvideon med Michelle Cain hittar du här.

Artikeln av Michelle Cain hittar du här.

Oxforduniversitetet har också gett ut en 4-sidig skrift där man förklarar specifikt vad det här innebär i relation till idisslande djur.

Forskarna har också länge varnat för att den här gamla felaktiga metoden är riskabel. Den kan leda till negativa konsekvenser. Om man tänker sig att långlivade och kortlivade klimatgaser fungerar på samma sätt, då är ju risken att man tillåter sig utsläpp av långlivade, för att man har tagit bort några kortlivade gaser. Och det får ju en negativ effekt då på klimatet.

Och i våras så kom den här forskargruppen med extra skarpa varningar för det här, och man förklarade att använda den gamla metoden är både orättvist, ineffektivt och rentav farligt.

Källor:

Varningarna om att användningen av den felaktiga metoden kan få en negativ effekt på klimatet hittar du här.

De extra skarpa varningarna hittar du i stycke 4 här.

Här presenteras de också av Oxfordunviersitetet i en artikel: ”Get the maths right on emissions or risk missing temperature target, warn Oxford scientists”



Källor till metan

För att komplettera bilden så ska vi säga att idisslande djur är ju bara en av källorna till metan. Metan bildas ju överallt där det pågår en nedbrytning av organiskt material i en syrefri miljö. Och de som bildar metanet, är så kallade metanogena bakterier. Vi har metanutsläpp från både mänskliga och naturliga källor, till exempel:

  • risodlingar
  • soptippar
  • våtmarker
  • idisslande djur
  • fossila bränslen

Och man har kommit fram till att de fossila bränslena står för en mycket större andel av metanutsläppen än vad man tidigare har trott.

Källor:

För att läsa mer om ämnet metan och dess utsläppskällor, kan man helt enkelt söka på ”metan” eller ”methane”. Här finns till exempel Naturvårdsverkets sammanfattning. När det gäller den exakta fördelningen mellan olika källor, så anses siffrorna i allmänhet ganska osäkra, och bör behandlas med en viss försiktighet.

Att de fossila bränslena släpper ut mer metan än vad man tidigare har trott, kommer från en studie som presenteras till exempel här och här.


Det var allt för den här gången! Nästa avsnitt kommer handla om idisslarna och koldioxiden.

Tack så mycket för denna gången, och ni som är intresserade av att lära er mer om de här sakerna, är välkomna att gå kursen Äta jorden. Det går också att prenumerera på ett nyhetsbrev.

I kursen Äta jorden pratar vi om mat och jordbruk kopplat till samhällsutmaningar. I avsnittet om klimat, tar vi oss an de olika positiva och negativa kopplingarna mellan jordbruket och klimatet. Läs mer om kursens teman här, och anmäl dig här.

jordbruk · klimat · kolinlagring

EU satsar på kolinlagrande jordbruk

Bild: EU: jordbruksministrar samlades förra veckan i Helsingfors. Foto: Viivi Myllylä, finska premiärministerns kansli.

När Finland i somras tog över EU:s ordförandeklubba, uttalade man tydliga ambitioner för klimatarbetet. Siktet är inställt på att uppnå enighet kring målet om klimatneutralitet till år 2050 – en vision som också EU-kommissionen står bakom. För egen del är Finland ännu tuffare, och vill försöka uppnå målet redan 2035. Klimatneutralitet innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska, samtidigt som upptagen ökar, så att de båda blir lika stora. Det här innebär att jord- och skogsbruk, med sina möjligheter att lagra in kol i matjorden, blir allt mer intressanta sektorer i omställningen.


I förra veckan samlades EU:s jordbruksministrar i Helsingfors för ett informellt möte för att diskutera möjligheterna för kolinlagring i jordbruksmark. Att kol från atmosfären kan bindas in i matjorden ses som en av de viktigaste åtgärderna i klimatpolitiken. Men det ger också flera andra positiva effekter. ”Att öka markkolet motverkar inte bara klimatförändringen, utan förbättrar också jordarnas struktur och kvalitet, vilket gör jordbruket mindre sårbart för klimatförändringen. Bra jordar är också mer produktiva, vilket är bra för bönderna”, sade Finlands jordbruksminister Jari Leppä.

Kolhalterna i de europeiska jordarna har generellt sett minskat under de senaste årtiondena. Men med rätt jordbruksmetoder kan jordbruksmarken absorbera mer kol från atmosfären. Exempel är att hålla marken täckt över vintern, att hålla permanenta gräsmarker, och att minska plöjningen.

Bild: Finlands jord- och skogsbruksminister Jari Leppä under ministermötet. Foto: Lauri Heikkinen, finska premiärministerns kansli.

Jord- och skogsbrukets möjligheter att arbeta för god jordhälsa väntas spela en viktig roll inom EU de kommande åren. Markanvändningens utsläpp och upptag av växthusgaser finns redan med i Kyotoprotokollet. Nu vill EU-kommissionen att kolinlagring i mark ska ingå i EU:s lagstiftning som en del i unionens klimatarbete. Lantbrukares arbete med att säkra markkolet skulle i så fall räknas med i EU:s åtaganden under Parisavtalet. Också det nyvalda Europaparlamentet vill se mer åtgärder på området.

Fokus under förra veckans ministermöte låg på hur man skulle kunna stödja kolinlagrande jordbruk genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). En reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken pågår just nu, och i förslagen till det nya CAP finns krav på medlemsstaterna att främja bra jordar med en hög andel markkol.

Vid mötet deltog experter från jordbruks- och miljöorganisationer och även från EU-kommissionen och EU-parlamentet. Man betonade vikten av fortsatt forskning på området och att förbättra mätmetoderna. ”Vi behöver hitta win-win-lösningar som både är bra för bönderna och för naturen,” sade minister Leppä.

Ministrarna besökte också en mjölkgård och ett skogsvårdsobjekt. Besöken presenterade bland annat goda exempel när det kommer till djurens hälsa, finsk matproduktion, och gräsmarkernas roll i kolinlagringen. 

Bild: Ministrarna besökte en mjölkgård. Foto: Lauri Heikkinen, finska premiärministerns kansli.

Kolinlagrande jordbruk ingår redan i EU:s officiella vision om ett klimatneuralt Europa, som kallas ”En ren jord åt alla” och antogs av EU-kommissionen i november 2018. I inledningstexten till jord- och skogsbrukets avdelning under EU:s officiella klimatpoltik, formulerar man sig såhär: ”Medan dränering av torvmossar, avverkning av skogar och upplöjning av gräsmarker genererar utsläpp, så kan metoder som att återbeskoga eller ställa om åkermark till gräsmark skydda kolsänkor eller göra så att kol lagras in i marken. Därför kan markanvändningen bidra till en robust klimatpolitik.”

Man arbetar också sedan tidigare med en så kallad tematisk strategi för matjorden och olika forskningsprojekt, till exempel CIRCASA. Frågan om hur kolinlagrande jordbruk ska kunna inkorporeras i EU:s regelverk engagerar många aktörer, till exempel universiteten vid Cambridge och Tilburg.

Läs pressmeddelandet från ministermötet här (på engelska).

I kursen Äta jorden går vi igenom jordbrukets inverkan på klimatet och hur jordbruket kan bidra till lösningarna på klimatkrisen.

Läs mer om kursens teman här.

biologisk mångfald · jordbruk · odlingslandskapet

Ny plan för att rädda den biologiska mångfalden presenterad

Ungefär hälften av alla rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet. Men trots omfattande insatser så fortsätter den biologiska mångfalden i det brukade landskapet att gå förlorad. De främsta orsakerna är nedläggningen av gårdar och igenväxningen av det öppna landskapet. Nu har en plan för hur mångfalden ska räddas presenterats.

Antalet bönder i Sverige minskar stadigt. Och de som blir kvar, gör sig ofta av med djuren och satsar i stället på enstaka grödor. Det här får konsekvenser när det kommer till den biologiska mångfalden. Det här fick Miljömålsrådet att 2017 ta initiativ till ett samverkansprojekt mellan Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelserna kring miljömålet ”ett rikt odlingslandskap”. Nu har deras rapport kommit.

Gräsmarkerna behöver mer än tredubblas

I rapporten sammanställer man kunskapsläget kring hotbilden och orsakssambanden bakom den här utvecklingen. Men man har också utarbetat en plan med konkreta förslag på åtgärder.

Man har bland annat gjort en kartläggning av bevarandestatus för de arton naturtyper som är knutna till gräsmark i Sverige. Det visade sig att samtliga naturtyper hade en dålig status, utom tre där statusen varierade mellan olika regioner, och en där statusen var okänd. Man har också för varje naturtyp kvantifierat hur stora arealerna är idag, och hur stora arealer som skulle behövas för att uppnå en bra bevarandestatus. Samtliga behöver öka sin areal, och i många fall så behöver arealen mångdubblas.

Det finns idag 300 000 hektar naturtypsklassade gräsmarker i Sverige. För att uppnå gynnsam bevarandestatus behöver dessa öka till drygt 1 miljon hektar enligt Artdatabanken.

I rapporten föreslår man bland annat satsningar på skötsel och restaurering av betesmarker och slåtterängar, samt en förstärkt rådgivning och kompetensutveckling om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Läs mer i pressmeddelandet här.

Rapporten i sin helhet finns att ladda ner här.

Läs mer om gräsmarkernas ekosystemtjänster här.

I kursen ”Äta jorden” går vi igenom kopplingarna mellan jordbruket och den biologiska mångfalden, under temat ”biologisk mångfald”. Läs mer om kursens teman här.